Ny professur stärker forskning inom metallurgiska processer

Forskningsområdet ”Modellering av metallurgiska processer” är nytt på KTH. Det instiftades när Mikael Ersson först anställdes som biträdande lektor. När han nu går vidare till en professur blir det därmed den första av sitt slag vid institutionen för Materialvetenskap.

Hej Mikael Ersson, kommer din roll förändras mycket nu?

Jag tror inte min roll kommer förändras markant då steget till professor sker gradvis över tid, men det kommer givetvis finnas en större möjlighet att påverka och driva de frågor som är viktiga för KTH och vår institution. 

Vad ser du fram emot att göra mer av som professor?

Jag tycker det är mycket tillfredställande att lösa problem, oavsett karaktär. En stor del av jobbet innebär att jag får interagera med unga och duktiga personer som vill förändra samhället till det bättre. Jag ser även fram emot att vara en del av den gröna omställning som svensk stålindustri genomgår. Nya processvägar och tillverkningsmetoder där smart användning av energi står i centrum samtidigt som internationella konkurrensen är stenhård, borgar för ett mycket intressant område! 

Gällande den gröna omställningen, vad fokuserar du och din grupp på?

Vi har under många år jobbat med processförbättringar inom kvalitet och energieffektivitet. Detta kommer vara fortsatt mycket viktigt för att lyckas med den omställning som vi nu ser. Jag vill därför fortsätta jobba tillämpat med industrin för att lösa både traditionella och nya problem kopplat till den förändring som nu sker i branschen.

Du har ju haft ansvar för utveckling av undervisningen och ansvarar för programmet Materialdesign, att du är en engagerad pedagog är välkänt. Vad motiverar dig?

Undervisning är oerhört viktigt för att skapa en kedja av kompetens över alla nivåer från civilingenjör och master till doktorander, framför allt inom processmetallurgi som är ett forskningsområde som inte är så stort internationellt. Jag tänker att både industrins och institutionens framtida arbetskraft är kopplat till hur väl vi lyckas i undervisningskedjan.

Vilka är de största utmaningarna för att utveckla materialvetenskap som forsknings- och utbildningsämne?

Jag har engagerat mig mycket i hur vi kan öka intresset för vår bransch hos unga. Ett av problemen som vi brottas med är att metallurgi och materialvetenskap är ämnen som är helt okända för de flesta gymnasiestudenter. Vi har därmed svårt att väcka intresse redan i gymnasiet, samtidigt som studenter som genomfört vår utbildning ger oss toppbetyg gällande frågor som ”Jag har nytta av min utbildning i mitt dagliga arbete”. Vi har även den högsta etableringsgraden av alla yrken (Svenskt näringsliv 2024), så utmaningen är att förmedla de positiva aspekterna brett över samhället.

Hur tänker du att det kan lösas?

Här tror jag branschen måste kraftsamla och visa upp sig tidigt så att vi alla drar åt samma håll över hela landet.

Modellering av metallurgiska processer

Forskningsområdet fokuserar på att öka förståelsen kring metallurgiska processer med hjälp av numeriska och fysikaliska modeller, i många fall för att förbättra slutproduktens kvalitet eller minska dess klimatavtryck.

Huvuddelen av modellerna är av metallurgiska problem som innefattar termodynamik och/eller fluidmekanik. Vanligt är modeller av högtemperaturprocesser som innehåller ett flertal faser – som fastfas, gas, smälta och slagg

Några exempel på projektfokus är smältdynamik hos vätgasreducerade pellets, processtidsförkortning, förbränning och kinetik, fluidmekanik i gjutsystem, elektromagnetisk omrörning och plasmareduktion.

Text: Alexandra von Kern